Augustikvällar

20180812_205041

Det är något med Augustikvällar. Det blir mörkt om natten och temperaturen sjunker. Man känner sig lite hemma med kylan ändå, den lilla gnutta kyla som kommer såhär på sensommaren. Tanken på höst gör inte ont utan man dras ned i ett lugn som Augustikvällarna ger.

Det är tyst. Det är svalt. Solen står inte på himlen hela dagen utan rör sig upp och ned, för varje dag som går. Man behöver en filt på kvällen. Är det inte himlans mysigt att behöva en filt att vira om benen när solen gått ned, för att man har sommarklänning och sandaler på sig? Jag njuter så.

Sist jag skrev hade jag ångest över att åka iväg och träffa gamla vänner. Det blev en ganska bra kväll ändå, och när vi gick hem från krogen vid halv 2 så tog jag och Maxan en promenad innan vi gick till sängs. Det har ju varit så varmt denna sommaren att man på något konstigt vis nästan njuter av att frysa en stund. Speciellt när man vet att en varm och go säng väntar hemma.

IMG_1089

Det var mysigt där vi gick. Borgholm var folktomt och mörkrets få timmar rådde över stan. Gatlyktorna lös upp åt oss där vi gick ett par kvarter, hand i hand, och pratade om livet. Egentligen pratade vi bara om hur konstigt det är att man med stor sannolikhet kommer bli mycket glömsk/virrig/dement när man blir gammal. Så tokigt att man plötsligt ska börja minnas helt fel, eller ännu värre, inte minnas alls.

Sånt man kan tänka på en kall Augustinatt när man förfriskat sig lite på krogen ett par timmar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s